Kapitel 3C: Förhör med Gösta

Mats stirrade på Gösta och tog ett steg närmare. "Jag vet att du vet något, Gösta. Och jag kommer inte släppa det här förrän du berättar allt!"

Gösta suckade djupt och skakade på huvudet. "Mats, jag har bott här i femtio år. Jag har sett folk som tror att de är smartare än vad de är. Det slutar aldrig väl."

Mats fnös. "Jag låter mig inte skrämmas av gamla fiskargubbar och deras kryptiska varningar!"

Plötsligt hördes ett *klonk* bakom honom. Mats hann knappt vända sig om innan något **hårt och metalliskt** slog honom rakt i bakhuvudet. Han föll framåt och landade med ansiktet rakt i Göstas gamla fisklåda.

"Vad var det där?" sa Gösta och såg sig omkring. En gammal kran hade just tappat sitt rostiga lastkrok – exakt på Mats huvud. Ett litet rostigt kedjebrott, en slump, eller ödet? Svårt att säga.

**Gösta skakade på huvudet och suckade. "Sa ju att det aldrig slutar väl."**

**SLUT.**

Börja om