Kapitel 5A: Fiskebodens sista hemlighet

Mats närmade sig den gamla fiskeboden. Dörren hängde på sniskan, och en svag doft av olja och tång sipprade ut. Ljuset han sett genom springan flimrade som ett gammalt lysrör på väg att ge upp.

Han klev in och kisade i dunklet. Fiskeredskap låg huller om buller – gamla nät, rostiga krokar, och en illa tilltygad skylt där det stod **"Rör inte utombordsmotorn"**.

På en arbetsbänk stod den – en vacker gammal Johnson 30-hästarsmotor, delvis isärplockad. Någon hade satt en stor, tydlig lapp bredvid: **"Ej testkörd!"**.

Nu vet ju alla att det sista man säger till en person som Mats är **rör inte det där**. Mats kunde inte låta bli. Med ett nöjt leende greppade han startlinan och drog till.

Motorn hostade. Den skakade. Sedan brölade den igång med en kraft som ingen levande mekaniker hade förväntat sig.

Problemet? Den låg inte i vattnet. **Den låg på arbetsbänken**.

Den lösslitna propellern tjöt till, vibrerade våldsamt och for iväg likt en demonisk frisbee. Mats hann bara tänka *"Oj då."* innan han blev en ofrivillig deltagare i en högst unik dödsannons.

Utombordsmotorn studsade runt som en skenande kanonkula. Propellern högg sig genom väggar, en gammal livboj och ett exemplar av Gösta Bohmans memoarer. Mats försökte hoppa undan men snubblade över en hink full av makrill.

Det sista som hördes var ett *VRRRRMMM-THUNK!* och ett kort "Jaha, det var ju synd" från Gösta utanför.

**SLUT.**

Börja om