Kapitel 5C: Arkivets förbannelse

Mats-Ola, alias Kapten, alias Masse Kasse Lasse, alias "Tjockis" enligt vissa mer oförskämda vänner, muttrade för sig själv när han steg in i sjöräddningsstationens arkivrum. Om något märkligt hänt i trakten, så fanns det en logg om det. Han älskade loggar. Loggar var ordnade. Loggar innehöll fakta. Loggar kunde inte ljuga. Till skillnad från Gösta, som han misstänkte ljög konstant, mest för att det var roligare än att tala sanning.

Rummet var fyllt av höga metallhyllor, packade med gamla pärmar och mappar. Enligt skylten på väggen var de sorterade enligt ett idiotiskt system som bara den som skapat det kunde förstå. Mats suckade. Det skulle bli en lång kväll.

Han drog ut en mapp från "MYSTISKA HÄNDELSER – KATEGORI: OBESTÄMBARA" och började bläddra. "Sjöjungfru påträffad i kommunhuset (visade sig vara Rolf i peruk)", "Spontan uppkomst av majonnäs i hamnbassängen", och "Skepp försvunnet, återfanns i Gösta Bohmans trädgård".

Han höjde ett ögonbryn. "Vad i hela friden…?" Just då hördes ett **djupt knarr** bakom honom.

Mats-Ola vände sig långsamt om.

Hyllorna hade börjat luta. En av dem vickade betänkligt. Det var en av de där ögonblicken där hjärnan är snabbare än kroppen. Mats hann räkna ut vinkeln, kraften och det sannolika utfallet av situationen. Han insåg att han befann sig i exakt fel plats vid exakt fel tillfälle.

Hela arkivet **välte**.

Dokument yrde genom luften, pärmar smällde i golvet, och en hel livstid av sjöräddningens pappersarbete begravde honom i en **byråkratisk lavin**. Hans sista tanke innan mörkret föll var: *Jag borde ha sorterat bättre själv…*

**SLUT.**

Kapten Mats begravs av fallande arkivhyllor och dokument. Börja om