Kapten Mats, alias Masse Kasse Lasse, alias Tjockis enligt vissa (oförskämda) personer, stormade in i rummet med en pondus han egentligen inte hade. "Okej! Nu vill jag ha svar!" dundrade han.
Det han möttes av var inte en skurk i trenchcoat. Inte en hemlig smuggeloperation. Nej. Det var något mycket, mycket värre.
Det var en **grupp pensionärer**.
De satt i en cirkel runt ett bord, knattrande på sina bingobrickor. Någon höll i en rykande kaffetermos. I mitten stod en nötta gammal bingomaskin, där bollarna snurrade och kluckade som en tickande bomb.
Den äldsta damen i sällskapet, en rynkig kvinna i lila yllemössa, stirrade på honom över sina glasögon.
"Vad gör du här, pöjk?" fräste hon. "Detta är **illegalt bingo**!"
Mats blinkade. "Illegalt... bingo?"
En man i beige väst reste sig, lutade sig på sin rullator och smalnade ögonen. "Vi har inte betalat skatt på vinsterna sen 1982. Och vi tänker inte börja nu."
"Så du förstår," fortsatte kvinnan, "vi kan inte låta dig gå härifrån." Mats kände en iskall klump i magen. "Vad menar ni med det?"
"Vi menar att du nu är en... **bingobricka**."
Innan Mats hann reagera hördes ett *KLICK* när någon låste dörren bakom honom.
"Börja dragningen!" skrek någon.
Bingohjulet snurrade, en kula föll ut och den gamla damen ropade: "**N-43!**"
En pensionär med eldröd basker reste sig och kastade en **knapp** i huvudet på Mats. Han duckade.
"O-75!" ropade en annan.
Nu kom en hagelskur av **stickade tofflor, pepparkakor och sammanrullade korsordstidningar**. Mats höjde armarna och backade in i ett hörn.
"BINGO!" skrek någon.
Det sista Mats såg var ett **rullatorhjul** som kom rakt mot hans ansikte.
**SLUT.**