Kapitel 7B: Tunnans förbannelse

Mats – alias Kapten, alias Masse Kasse Lasse, alias Mats-Ola, alias Tjockis – tog ett snabbt beslut. Han kastade sig bakom den största tunnan han kunde hitta och drog in magen. Vilket, ärligt talat, var en mer teoretisk handling än en praktisk en.

Problemet? Det var ingen vanlig tunna. Det var **Tunnan**.

För att förstå Mats öde behöver man förstå en enkel sanning: i varje hamn finns en tunna som **ingen rör**. En tunna som funnits där längre än de flesta byggnader. En tunna som **ingen riktigt vet vad den innehåller längre**.

Mats visste inte detta.

Han försökte pressa sig längre in bakom tunnan, men hans vikt fick den att rulla – och locket, som hållits på plats av ren vana, lossnade.

Det var då han såg det. Innehållet.

Det bubblade.

Det rörde sig.

Det... **hade väntat på detta ögonblick**.

Med ett *PLÖPP* kastade sig en formlös massa av **fermenterad sill från en annan tidsepok** över Mats och sög in honom i ett **surluktskaos utan motstycke**.

Han hann skrika. Han hann ångra allt. Han hann tänka att han borde ha valt containern.

Men det var för sent.

När skuggan från den bläckfiskliknande sillsubstansen la sig, fanns där bara en tom tunna.

På avstånd tuggade Gösta långsamt på sin tandpetare och nickade. "Ja, det var ju bara en tidsfråga innan det där skulle hända."

**SLUT.**

Börja om