Kapitel 9B: Den förrädiska genvägen

Mats-Ola, alias Kapten, insåg snabbt att han inte var skapt för att smyga. Att smyga med hans kroppstyp var som att försöka gömma en säl på en busshållplats. Så istället för att riskera att snubbla på en kvist och avslöja sig, bestämde han sig för en **genväg**.

Han vek av från den upptrampade stigen och tog sig ut i en tätare del av skogen. Här var marken mjuk, och trädens grenar flätade sig över hans huvud som en grinig tant som vägrar släppa förbi folk i kön.

Efter några minuter började han inse att detta kanske inte var den bästa idén. Något **rörde sig** i buskarna. Något stort. Något som inte borde finnas i en svensk skog.

Han hann inte ens börja formulera en svordom innan han hörde det. Ett **djupgående, gurglande ljud** som lät som någon som försökte viska på ett väldigt otrevligt sätt.

Buskarna rörde sig igen. Något steg fram. Något... **väldigt bekant**.

Det var en **jättelik surströmmingsbjörn**.

Nu kanske du tänker: "Men det finns inga surströmmingsbjörnar." Och det hade du haft rätt i. Tills nu.

För länge sedan hade en olycklig kombination av **fermenterad fisk, magisk påverkan och ett extremt dåligt väderfenomen** skapat en varelse som ingen talade om. Inte för att den var farlig, utan för att folk inte kunde hålla sig för skratt när de hörde namnet.

Mats-Ola stirrade på besten, och besten stirrade tillbaka. En sekund av ren panik uppstod.

Och sedan – **SPRANG DEN EFTER HONOM.**

Han rusade genom skogen i **ren dödsångest**. Grenar piskade hans ansikte. Marken var förrädisk. Och lukten – **HERREGUD LUKTEN**. Det var som att fly från en **surströmmingsfabrik under en värmebölja**.

Men så kom räddningen! En **gammal träbro** dök upp framför honom. Han rusade över den, och precis när han trodde att han var säker hörde han det där olycksbådande ljudet:

*KNARR... KNAARR... KRRRRRKKKKKK!*

Bron **gav upp**.

På ett ögonblick förvandlades Mats-Ola från sjöräddare till **fritt fallande livsform**, rakt ner i en sumpmark fylld med... ja, du gissade rätt.

**Surströmming.**

Det sista han hörde innan världen försvann i ett bubblande träsk av **ruttnande fisk och missriktad evolution** var ett lågt, belåtet *glufs*.

**SLUT.**

Börja om