Mats sänkte axlarna, drog in magen (inte för att det hjälpte) och smög vidare i mörkret. Någonstans längre fram hörde han röster – mumlande, låga och hemlighetsfulla. Han kunde urskilja en dörr längst bort i korridoren, på glänt.
Han lade sig på alla fyra och försökte kravla närmare.
Det var en briljant plan, förutom att han glömt två viktiga saker:
1) Golvet var täckt av gamla fisklådor.
2) Hans förmåga att kravla var ungefär lika smidig som en strandsatt säl.
Med ett *KRAK* slog hans knä i en kista med texten **"SILL – BÄST FÖRE 1989"**. Mumlandet på andra sidan dörren avstannade.
Mats frös. Inte en rörelse. Bara långsamma droppar från ett läckande rör i taket.
Dörren gled upp en aning.
En skugga rörde sig där inne. Han kunde nu höra en tydligare röst:
"Är det någon där?"
Mats hade två alternativ:
Fortsätta smyga och försöka se vad som pågår Slänga sig bakom en tunna och hoppas på det bästa