Mats sneglade mot den mörka skepnaden som snabbt försvann bakom en container. Något i hans inre – den del som älskade mysterier och hatade obesvarade frågor – tog över. Han rätade på sig och började smyga efter. Nåja, smyga kanske var ett överdrivet ord. Mats kunde mycket, men att vara diskret hörde inte till hans starkaste sidor.
Den mystiska figuren rörde sig snabbt längs bryggorna, hela tiden i skuggorna. Det var något bekant med sättet den gick på, något som Mats inte riktigt kunde sätta fingret på. Vinden blåste in från havet och förde med sig en svag doft av tång och… något annat. Något som luktade som… pepparkakor?
Mats snubblade nästan över en fisklåda men lyckades hålla sig på benen. Figuren vände sig snabbt om, men Mats kastade sig bakom en pelare i sista sekunden. Han höll andan. När han kikade fram såg han att personen nu stod framför en gammal förrådsdörr och verkade fumla med något.
En **dolkformad nyckel** blänkte till i skenet av en närliggande gatlampa innan dörren gled upp och figuren försvann in. Mats skyndade fram och hann precis fånga dörren innan den slog igen.
Innanför var det mörkt. En smal gång ledde vidare in i byggnaden, och någonstans längre in hördes ett svagt mumlande. Detta var exakt den typ av situation där kloka människor skulle vända om.
Mats var inte en av dem.
Han kunde välja att:
Smyga vidare och försöka höra vad som sägs Storma in och kräva svar